Programförklaring

"Du måste stå för något, annars faller du för vad som helst."
John Mellencamp

1. Framtida välfärd ska inte tas för givet

Vårt samhälle måste hela tiden utvecklas för att vi ska kunna säkra framtida trygghet och välfärd. Att diskutera fördelning av resurser är viktigt, men att diskutera utveckling och produktion av resurser på ett miljömässigt hållbart sätt är ännu viktigare. Utveckling i sin tur handlar i grunden om två saker: tradition och innovation. Som Olaus Petri sa ska vi göra vad gott är, inte vad vant är. En del av det vi vant oss vid är bra och så länge inga bättre alternativ finns bör vi värna om traditionen. När nya energilampor ska ersätta traditionella lampor är det bra i energisynpunkt men med tanke på att de sprider kvicksilvergaser om de går sönder kanske man borde välja försiktighetsprincipen. Lika viktigt som att vara skeptisk till nymodigheter måste man bejaka innovationernas kraft, för den är ett av de viktigaste instrumenten om man vill säkra den framtida välfärden.

2. Kunskap har aldrig varit så viktigt som nu

Det finns konsulter som åker världen runt och predikar att världen inte längre handlar om kunskap, utan om idéer."Jag betalar inte för kunskap, för det har alla. Jag betalar bara för idéer", sa en känd föredragshållare. Detta är ett farligt perspektiv, eftersom det dels bygger på antagandet att kunskap är jämt spridd och alltid hög och alltid fulländad. Att idéer är viktiga är dessutom självklart. Men kvalificerad kunskap är inte självklart.

Jag anser att människan alltid levt i ett "kunskapssamhälle". Att exempelvis sköta ett jordbruk framgångsrikt har alltid krävt djup kunskap. Men aldrig förut har kravet på kunskap – inte minst akademisk kunskap – varit så stort som nu (och det gäller även jordbruk). Det finns många intressen i samhällsdebatten som inte fokuserar just samhällets kunskapsstrategier. Jfr Pressbyråns alla tidningar där inte alla har fokus på kunskap. Med andra ord råder konkurrens mellan kunskapsdiskussionen och andra diskussioner. Därför är det viktigt att i debatten lyfta fram samhällets kunskapsstrategier för att påminna människor –och för att inspirera till att lägga energi och pengar på just kunskap i form av exempelvis forskning, konferenser, mässbesök eller utbildning.

3. Syn på universiteten

Universiteten spelar en viktig roll i det moderna samhället och det är viktigt att det finns mångfald i universitetsvärlden. I detta ligger också betydelsen av en spridning av lärosäten så att människor – oavsett var de bor – kan ha geografisk närhet till sådana kunskaps- och idémotorer. Omvänt är det viktigt för universitetsvärlden att fånga upp förmågor oavsett var de bor i ett land. Om det bara skulle finnas universitet på ett ställe skulle universitetsvärlden inte få tillgång till en rad "framtida Einsteins". Skälet är att de flesta svenskar är bosatta långt ifrån detta specifika ställe och av olika skäl kan de inte få till sitt livspussel så att det passar att flytta till just den platsen. Jag tror därmed inte på idén att ett land som Sverige ska återgå till modellen där universitet endast finns på ett ytterst fåtal platser. Drar man den modellen fullt ut skulle vi hamna i ett Europa som bara behåller universiteten i Bologna och Oxford. Man bör ha i minnet att också Lunds universitet och Harvard än gång var nya universitet.

De nya universiteten kan som framgick ovan ha en viktig regional betydelse. Men alla universitet har också ett nationellt uppdrag, exempelvis när det gäller att ge utbildningar inom områden där behovet av kompetens sedan finns spritt över hela landet. Också på forskningssidan finns nationella uppdrag och i vissa fall internationella uppdrag.

4. Komplexiteten i behövd kunskap är högre än man kan tro

Den kunskap som krävs för att lyckas med samhällsviktiga processer är ofta mer komplicerad än vad man spontant kan tro. Det finns fortfarande många företag, kommunverksamheter, statliga verksamheter och ideella organisationer som ännu inte upptäckt den oerhörda kraft som finns i universiteten och på andra håll. Många gånger diskuteras problem som om de inte vore kopplade till kunskap. Ett exempel är finansiering av entreprenöriell verksamhet eller teknikutveckling. Medan man ofta hör åsikten att "det råder brist på riskkapital" kanske det i själva verket råder brist på kunskap för att hitta och aktivera den stora mängd riskkapital som faktiskt finns i Sverige eller andra länder (om man verkligen letar). Nästan alla problem i samhället kan härledas till just kunskapsproblem, så om man satsar på att lösa dem är man närmare problemlösning än symtombehandling.

5. Det finns myter om "strategisk kunskap"

Vilken typ av ämneskunskap som är allra mest strategisk för ett samhälles utveckling är en fråga vars svar inte är självklart. Det finns myter och dessa får konsekvenser. Exempel på konsekvenser är att offentliga medel styrs in mot vissa men inte andra ämnesområden och lärosäten. För Sveriges bästa är det viktigt att bedriva forskning också kring frågan om vilka kunskaper som behövs exempelvis för att lyckas med innovation inom olika tekniska områden. Endast på det sättet kan man testa om vedertagna sanningar stämmer.

6. Kunskap skapas alltmer enligt modellen Mode 2

Det sätt som avancerad kunskap växer fram är en fråga som diskuterats ända sedan Francis Bacons dagar – eller t.o.m. Sokrates dagar. När det gäller avancerad kunskap i det moderna samhället – speciellt verkligen originella forskningsresultat – tror jag att dess produktionsprocess alltmer förhåller sig enligt vad forskaren Michael Gibbons har kallat "kunskapsproduktion Mode 2". Det innebär bland annat att flera typer av aktörer i samhället – inte bara universiteten – deltar i kunskapsproduktionens frontlinje. För universiteten innebär detta att samverkan med andra aktörer i samhället kan vara en möjlighet inte bara för att fullgöra uppdraget att föra ut kunskap eller för att få in externa medel, utan också för att stärka själva forskningsprocessen. De universitet som strävar efter excellens inom forskning – jag avser här originella och behövda kunskapsbidrag – bör alltså av rena kunskapsskäl finna formerna för att samverka med väl valda företag och andra aktörer i universitetets omvärld. Det är viktigt att som läsarsäte intar en ödmjuk ton och att på olika sätt försöka "bjuda upp till dans" inte minst med sådana kommuner, företag, sjukhus, myndigheter och organisationer som har en intressant kunskaps- och idémassa att koppla an till.

7. Integritet, yttrandefrihet och seminarieanda är nyckelfaktorer

Om man ska peka ut någon samhällelig nyckel till framgång som är viktigare än andra, så är det nog samhällets förmåga att ständigt ifrågasätta och vid behov ompröva sanningar. För att göra detta måste det finnas ett klimat i samhället, organisationer och sociala nätverk där det är tillåtet, och där det uppmanas, att debattera olika perspektiv och lyfta upp nya infallsvinklar. Om ett samhälle har brister inom detta område hämmar det sådant som innovationskraft och i förlängningen hotar det den framtida välfärden Varje land konkurrerar med andra länder. De länder som har en rikligare mångfald av perspektiv och idéer kommer troligen att blir starkare än de länder som inte tillåter fritänkande och nytänkande i lika hög grad.

När detta väl är sagt är det också viktigt att säga att samhället har förmåga att kritiskt granska nya idéer. Alla konkurrerande idéer är inte lika värda och bör inte tas som lika sanna. Kort sagt måste samhället ha ett akademiskt grundperspektiv på kunskap. Tricket är att anlägga ett akademiskt perspektiv utan att falla i fällan att utgå från paradigm i vetenskapen som inte är långsiktigt hållbara.

8. Värde skapas genom möten mellan kunskapskulturer i kombination med specialisering

Ovan diskuterade jag kunskapsproduktion enligt "Mode 2". I forskningsprojektet "Värdeskapande möten" försökte vi flytta fram tankarna ännu ett steg. Vi kom fram till följande resonemang och slutsats: Stora prestationer bygger på många människors gemensamma ansträngningar. Nästan alltid krävs kunskaper och kompetenser av olika slag, och därmed från olika kunskapskulturer. Dessa kunskapskulturer är kopplade till olika yrkeskulturer eller sektorskulturer. Hemligheten bakom stora prestationer är därför korsbefruktning av idéer och kunskaper från olika kulturer, och sådan korsbefruktning sker vid speciella former av möten.

Efter att detta forskningsprojekt hade avrapporterats fortsatte vår tankeprocess (inte minst i dialog mellan mig och bokens andra redaktör Olle Vogel på KK-stiftelsen). Vi försökte se kritiskt på våra egna ovan refererade slutsatser. Det ledde fram till insikten att möten mellan kulturella världar är nödvändiga men långt ifrån tillräckliga. För att möten ska ge positiva effekter krävs att de som deltar i mötet har någon värdefull intellektuell substans att bidra med i mötet – idéer, kunskaper, erfarenheter. När det gäller möten mellan olika organisationer måste dessa alltså ha en egen specialisering som är utvecklad inför mötet. Lika viktigt som möten mellan världar är alltså att personer och organisationer specialiserar sig "hemmavid". Enligt Platon (427–347 f.Kr.) var arbetsfördelning en grundval för staten. Xenophon (440–355 f.Kr.) förde denna tanke vidare. I åttonde boken, andra kapitlet, i skriften Cyropaedia skriver han:

"For in small towns the same workman makes chairs and doors and plows and tables, and often this same artisan builds houses, and even so he is thankful if he can only find employment enought to support him. And it is, of course, impossible for a man of many trades to be proficient in all of them. In large cities, on the other hand, inasmuch as many people have demands to make upon each branch of industry [= där var och en för sig av hantverkarna finner många köpare], one trade alone, and very often even less than a whole trade, is enough to support a man: one man, for instance, makes shoes for men, and another for women; and there are places even where one man earns a living by only stitching shoes, another by cutting them out, another by sewing the uppers together, while there is another who performs none of these operations but only assembles the parts." (Xenophon, Cyropaedia, Volym I, bok VIII, kapitel ii, s. 333)

Just specialisering är alltså en hörnsten i det moderna samhällets funktionssätt. Av Xenophons citat kan vi emellertid se och alltså tillägga att specialisering stimuleras av yttre faktorer – han nämner ju betydelsen av kundkrets. Om man kombinerar insikten om specialisering med vår slutsats om betydelsen av möten, kan man formulera en modell av värdeskapande som innebär kombination mellan egen substansutveckling och möten mellan organisationer. Om vi tar exemplet universitetsforskare och företagare skulle slutsatsen innebära en modell liknande den längst till höger i figuren:

Tre perspektiv på kunskapsproduktion

Modellen enligt perspektiv 3 i figuren gör gällande att kunskapsutveckling sker dels genom att forskaren i vissa perioder arbetar "i sin värld" och företagaren "i sin", dels genom att dessa båda aktörer ibland samverkar och därmed också samproducerar kunskaper. Jag kallar detta tredje perspektiv på kunskaps- och värdeutveckling för Mode 3. Värt att understryka är att mötet inte bara kan handla om kunskapsöverföring. Kunskap och andra värden överförs inte bara, utan kan föras framåt i mötet (bl.a. genom korskoppling av infallsvinklar och idéer). Jämför biologen Watson och fysikern Crick som samtänkte sig fram till DNA-spiralens struktur. Jämför också akademikern Herbert Simon (Nobelpriset 1977) som samtänkte sig fram med praktikern Chester Barnard, VD i New Jersey Bell Telephone Company. Men för att sådana konstruktiva möten ska ske krävs att de båda aktörerna har utvecklat en kunskap och idébas hemmavid, d.v.s. inom sin respektive värld. Lika viktigt som att intressera sig för möten med "andra världar" gäller det alltså att förstå sin roll och kärnkompetens.

Hur ser du på saken?